systrarnabowgird.blogg.se

Uppdaterar ju bara när jag är sjuk. Verkar som det är då jag kommer ihåg denna blogg. Kanske för att när man kollat igenom nyhetsflödet på instagram, läst några bloggar och även städat hela huset och då inser att det inte finns något vettigt att göra. Slutar med att man ligger i sängs och stirrar in i vägen, då snurrar tankarna och känslorna. Känner mig mest illamående än nåt annat vilket leder till att jag blir äcklad av att kolla på människor/mat och allt annat man kan hitta på instagram, så det får jag nog undvika.

 

Ångest har jag. Det har man väll hela tiden på något sätt. Men oftast känner man inte den, men när man minst anar det smyger den upp på en som en kall vind eller en bitchslap i fejan... ångest över allt. Över att min magsjuka kom i perfekt tid för min uppkörning så den var det bara att avboka och tydligen är inte nästa tid förens i mitten av december. Då har min teori gått ut, så nu måste jag ligga på varje morgon och se om någon avbokat en tid och då måste vara beredd på att dra till västerås på engång. Faaan, detta är ju skiit jobbigt, särskillt när man redan spenderat ca 25 tusen spänn på det här jävla körkortet( ursäkta språket). Sedan vill jag shoppa, jätte ytligt jag vet, men har nog inte shoppat kläder sedan 2 månader tillbaka, ganska ovanligt för att vara mig. Men shoppa kan jag inte, nopp här sparar man pengar. Och även fast jag inte shoppar och köper så mycket i min vardag ,nu för tiden, så ryker tusenlapparna som jag vet inte vad. Sedan låtsas jag vara stolt att jag sparat så mycket till min framtida lägenhet när jag egentligen tagit ca 5000 från de kontot bara den här månaden -.- åhh ångesten som kryper upp när jag tänker på det. 

 

Har tänkt på en sak. Vilken försvarmekanism vi människor använder oss för att inte gå under. Jag mår inte dåligt... absolut inte. Skjuter upp saker men intalar mig att bra saker tar tid och att jag har hela livet på mig för då slipper jag svettningarna och kan gå vidare med ett leende på läpparna. Visst är det vetenskapligt bevisat att stress får en att åldras snabbare och kan orsaka en massa hjärtsjukdomar osv. Men känner iallafall personligen att jag inte mår bättre förens jag gör de jobbiga sakerna eller förens jag ändrar mitt dåliga beteende. Ångesten går aldrig riktigt bort om man orolöst går runt och tänker " Stressa inte" "Allt händer när det är meningen att de ska hända" eller "fånga dagen" bslnldsbdjbdijbibeifibeuibeu wääää blir galen.

Och det roliga är att jag vet att jag inte ens är fucked up. Jag har en massa bra saker framför mig och det är bara några tunga stenar som drar ner mig. Men att jag inte har den där ,livet är underbart och allt är så fantastiskt, känslan stör mig. För det mesta har jag den. Vissa gråa dagar som denna har man den inte.